gemä tillbaks mitt hår!



Hon slänger nycklarna på dej
Som om hon tagit Livets Mening som gisslan
Du hör stegen nerför trapporna försvinna
Du har gjort det igen
Du kan inte leva med en kvinna min vän
När ska du äntligen lära dej det?
Nu sitter du där på golvet i hallen
Och skrattar åt hela idén
Hon har ben nog att gå sin väg
Hon har ben nog att hålla dej kvar i sej
Är hon för snabb
För stark
för dej?

Du pendlar mellan pojke och man
Ibland tar du, ibland blir du tagen
När lejonen älskar så gör dom det
Med tänder och klor
Hennes ömhet är en blick och ett leende
Du kan inte leva med den här kvinnan
Aldrig!
Vad är det du försöker dej på?
Hon är fri som ett krig och hon förlorar aldrig
Vad i helvete finns mer att förstå?

Soffan omkullvält och trosorna hänger
I kaktusen kvar sen igår
Och din tunga är alldeles blå.


josefinnilsson,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0