klockan var runt 1, emils pappa kommer in när vi ligger och sover. emil börjar skrika, ut härifrån.
när han pappa säger, - josefin har besök.
när jag kollar upp ser jag två civila poliser komma in på rummet. de säger åt mig att kliva upp och följa med ut till bilen. jag hann inte tänka nånting. det var mest emil som reagerade. han frågade vars jag skulle, och dom svarade att dom inte fick berätta det.. ? idioter. emil börjar skrika,gråta och slå i väggen. jag blir såklart ännu mer.. chockad,rädd. hade aldrig sett honom så arg och ledsen på samma gång. jag sätter mig på säng kanten och stryker han över håret och ger honom en sista puss på kinden. och då visste jag inte hur länge det skulle ta innan jag skulle få se han igen. en polis tar mig under armen och leder mig ut till bilen. när vi kommit en bit på vägen och är ut från stan känner jag hur jag slåss mot att tårarna inte ska börja rinna. dom ringer min mamma och säger att dom har mig nu. sedan ringer dom pappa och börjar berätta massa grejjer, för jag hade inte haft någon som helst kontakt med han på ungefär 3månader för vi hade bråkat stort en gång, och de kanske är det värsta som hänr i mitt liv. de frågor om jag vill prata med honom, och då börjar jag gråta. de säger till han att jag är ledsen, och då börjar jag skrika åt dom - jag är fan inte ledsen, det ända jag är, är arg ! håll käften !
när dom kör in på gården, tänkte jag... va fan har du gjort nu josefin? hah.
dom lämnar mig, jag står där ute på bron med 2 personal. jag kommer ihåg att dom "va snäll" som lät mig köpa ett cigg packet direkt. för man får bara köpa på måndagar egentligen.

- när mamma och håkan åkt, jag har lugnat ner mig och sitter på mitt rum och packar upp mina saker efter att personal kollar genom allt, öppnar jag necesären och ser en parfym som angelica lagt i. börjar jag att tok gråta igen. den där parfymen.. angelica är allergisk mot parfym, eller mot starka lukter. och en dag hemma hos angelica skulle vi dra ut så säger jag åt henne att gå ut från hennes rum, för jag skulle spraya på mig parfym. när hon ser att jag tar just den parfymen blir hon tokig, nej, va gör du!? inte den!
det var nånting speciellt med den iaf, och hon hade sparat lite mindre än halva. jag ber om ursäkt och tar en annan.

när jag då ser att hon packat ner den parfymen.. hade jag nog inga tankar kvar. jag ställde upp den på en hylla och där stog den tills jag flyttade hem. jag har aldrig använt den något mer igen, och jag har fortfarande kvar den. att en parfym kan betyda så mycket? jag vet inte riktigt hur den blev så viktigt, men det var väl just det att den var viktig för angelica, och hon gav den till mig.

det knackar på min dörr, jag öppnar med röda och tårfyllda ögon och där står vicky.
- hej, vill du vara med på skipo?
jag börjar att skratta, jaatack. hade ingen aning om vad det var. men jag torkade tårarna och följde med ner.


mitt rum


nu ska jag laga mig nå mat och sen krypa ner i sängen och mysa lite.

josefinnilsson,
skratta eller gråt, jag vänder ryggen till