låt mig, jag och mitt huvud, ögonglobar, kindben och tänder
få gå och sprängas sönder lite grann, fast bara så där lite
som en tröst. en tröst till mitt dumma jag, varför aldrig lära sig?
inget roligt har jag att visa heller, tror jag?
va, vad är det här för värld att leva i!


josefinnilsson,