två saker har du glömt här,två saker vad jag minns en blå, blå sjal med svarta fransar och nåt mer som inte syns'

berätta hur du gör
det är en känsla som du lämnar
när du vänder bort din blick
berätta vad det är
den där linjen i din hand
berätta vad det är så jag förstår
hur jag ska nå dig
det finns dom som åkt till månen
miljarder år av sten
och jag har hört hur det berättas
om en säkerhet trots alls
en känsla som är ren



jag vill inte se,
jag ser mer än vad jag vill.
din bild förändras var gång du kommer på tal.
allt det du gjorde..
din bild börjar liksom blekna bort..
jag har nästan inga egna bilder kvar av dig i mitt huvud.
jag kollar på fotografier och minns dig från det.
för jag har förträngt allt om dig, kanske därför du fortfarande hålls kvar.
jag vet att du inte är här, men vi ser dig, saknar dig, &känner dig.
du är älskad.
vi minns och pratar om dig.
ibland är det lätt, ibland gör det ont.
men jag står här försvarslös och utan svar när det gäller dig.
jag vet, men jag tror inte.
jag drömde om dig härom natten..



josefinnilsson,
du är svår att leva utan, jag är svår att leva med


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0