jag saknar min piercing. jag saknar min hästsko. 
jag saknar min piercing. jag saknar min hästsko.
jag saknar min piercing. jag saknar min hästsko. 
jag saknar min piercing. jag saknar min hästsko. 
jag saknar min piercing. jag saknar min hästsko.
jag saknar min piercing. jag saknar min hästsko.


det gör nästan ont som jag saknar den, haha !
eftersom att jag är ett ego med för mycke självkänsla
ville jag visa hur snygg man kan va genom att visa en bild
på mitt alldeles egna själv, men jag orkade inte.
jag önskar att jag kunde förmedla den här känslan som
smygit sig fram, hur man än säger, över hur bara.. glad jag är.
jag är helt enkelt så glad här, eller jaa, det är inte alltid lätt att
hålla humöret uppe i ett kök. men i stora drag. egentligen längtar jag inte hem ett
ändaste dugg. för hur mycke man än inbillar sig att man älskar och att det finns nånting i
den där äckliga staden, så gör det itne det, och kommer antagligen aldrig att göra heller.
ett stort tyvärr till dom man har fått för sig att älska och råkar att sakna.
helt ärligt önskar jag att jag slapp det. jag vill inte sakna limpan eller frida. eller
nån helt annan. för de är fan inte äns värte. det finns verkligen ingenting där.
man kan antagligen inte ha det livet man drömt eller drömmer om att ha där.
förutom alla dessa äckliga knarkare kanske trivs bra. men sätt alla dom där och utrym resten.hah.
jag har gott om vägar ingen visat mig
jag har gott om vägar jag bara inte vågat gå ännu.
men den här gången gjorde jag det, och jag är faktiskt så stolt över mig själv att jag äntligen
gjorde det. för jag är en väldigt blyg och försiktig person i nya sammanhang. och har därför
inte vågat ta ett kliv ut. men nu gjorde jag det. bara det här lilla. och se så bra det blev.
underbart. jag tycker om det här, och jag tycker om mitt jobb, jag tycker om dessa knäppa och roliga kockar ,
jag tycker om mitt äckliga rum, jag tycker om människorna jag bor med, jag tycker om att vara med moltas,
jag tycker om att tjäna åengar. &jag älskar min morbror för att han är den bästa personen man kan tänka sig,
och jag är så glad att han tar hand om mig. och jag tycker om att vara med han.
jaa, jag har det väldigt bra helt enkelt :)

nu har jag skrivit av mig och under tiden hann jag vara både lycklig, förbannad och
det kom även en tår.
josefin har inte det bästa humöret nu.
har för mycke hormoner än vad jag klarar av hah !
hejdå pojkar.