det är så jag känner när åskan går'



som sagt
. när allt kanske har rasat och du inte längre vet vars du skall gå.
du kanske söker dig till det som varit även fast du är medveten om att det är sönder, förstört och krossat.
jag vill bara lägga mig ner och gråta. men helt ärligt.. så kan jag inte det längre.
jag känner det inom mig men det kommer liksom inte ut. jag vill skrika, vänta ! snälla, ta hand om mig.
om bara så för en natt. eller kanske en minut.. det är svårt att försöka tänka klart när allt bara är förrvirande
och man bara får gissa sig fram. du får gissa att det kommer att bli så, du får gissa om den sa så.
du vet inte äns vad allting handlar om längre. & det ända som vills är en klar röst som kanske ser igenom
dig och låter dig bli svag och ömtålig utan att bli dömd. du har dömt mig, dom har dömt mig, vi har dömt mig, jag har dömt mig. men jag kan faktiskt inte ta åt mig, ibland försöker jag verkligen. men det går bara inte.
jag kan inte ta åt mig och inte bli dömd heller av en massa bullshit som bara går runt runt.
du ber mig om ett svar, men vad vill du höra? vill du att jag föralltid skall älska dig? eller att det
finns ingen annan som jag avskyr så mycke som dig? jag har inte svaren i min hand. hade jag haft det,
hade jag för länge sen gett dom till dig. jag önskar dig all lycka och hoppas att du snart dör.
jag kanske skall be om ursäkt. men jag hittar ingen anledning till längre. förr hade jag tusen av dom,
men jag ser ingen längre. jag kan inget annat än stå för allt jag nånsin gjort och sagt. men ibland kanske det händer
att jag inte är stolt av en del. men du? jag kan ändå inte ta åt mig av vad du säger, så fortsätt snacka.
jag önskar att jag ibland kunde säga till dig vad jag verkligen vill eller tänker på. men du hör
mig aldrig. kanske ingen alls. ingen lyssnar på någon längre. men jag försöker.
och det har jag gjort allt för länge nu, jag tror att jag tröttnat.
jag vill kunna se dig i ögonen när jag känner för det. jag vill kunna känna att du bara står bakom  mig.
jag vill kunna säga det här. men jag vet inte riktigt till vem.
ännu okända nätter ligger i väntan och gryr.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0