Började för länge sen
Allting har förändrats men
Inget att förlåta, inget glömt
Vissa av er tvivlar än
Tvivlar men jag har bestämt
Att inte höra på.

Många av oss bygger nåt andra river ner och
Fördriver tiden med att titta på
Skrivna ord finns kvar för gott
Det du säger bleknar bort
Du är och kommer alltid att va rädd
Här är scenen varsågod
Alla väntar sig nåt stort
Så visa hela världen ditt geni
Jag har mera tålamod, än vad du har hårda ord
Det måste du förstå

veronica jag äslkarälskarälskarälskarälskarälskarälskarälskarälskarälskar dig.
du är så bäst.
ÅH VAD HON ÄR BRA !

passar ungefär perfekt på mitt humör just nu.
skulle kunna döda, men jag har inte orken. jag är sjuk. jag skulle faktiskt
kunna tänka mig en tv här inne så jag skulle kunna msay ner i sängen med min älskade godis påse.
jag är otroligt bra på att tycka synd om själv, och då ringer jag alltid till pappa o säger: pappaaaa... det är synd om mig :(
hah, och jag skall faktiskt ta o ringa till han strax o säga så och se vilken lösning han har.
det är faktiskt synd om mig när jag är sjuk.
fast jag är ju iof arg också, det är inge bra att jag är det för att då stärks bara mit självförtoende tror jag hah,
no good. då brukar jag också ringa till pappa, jag ringer iof alltid till min pappa, iaf så svär jag och spottar
o så antingen skrattar han åt mig gör att han tycker antagligen att jag tycker att jag låter jätte löjlig, fullt förstårligt,
eller om han är på dåligt humör så blir han också arg o så skäller han lite på mig, o då säger jag:pappaaaa... det är synd om mig :(  haha !
fast det som är så bra med min pappa är att vi är i stortsett likadan och han kommer alltid på nå bra att säga,
eller oftast iaf... o så är han biff. och det är inte lika kul när jag skall få ner han. hur började jag
skriva om min pappa? alltså jag fattar ingenting alls. jag är lite borta i huvudet.
nu ringer jag till han..
han svarar inte han ska ha däng.

nu har jag skrivit av mig lite skit.
men jag har mycke skit kvar.
åh vad jag hatar människor ! så jävla störda allihop.
vad äre för fel egentligen? hur kunde det bli så fel? inte för att jag vet hur det var förut för länge sen.
men nu.. vafan har inga inge värdighet. mod, eller självkänsla. äre för fel!?
och alla bara snackar, shiit, vad den här världen rullar på är en lögn med sanningen hade den för länge sen stannat.
jag är less.
hejdå.

josefinnilsson