idag är en sån där dag som det verkligen inte blir någonting utav.
åh jag är bara så jävlajävla less. på allt.
känner mig helt enkelt bara så otroligt sur o irriterad förbannad, what ever. vem fan skall bry sig.
jag vill itne va kvar här. jag vill inte vara hemma. jag vill inte va hemifrån. jag vill inte va hos pappa. jag vill inte vara hos någon annan. men jag vill bort. jag skall ingenstans. skall bara försvinna. jag kan ju allt iaf.
nja jag kan nästan allt af, förutom att hålla käft då jag skall vara tyst. eller att inte tänka då jag skall tänka. eller att inte göra det jag skall göra. jag gör helt tvärtom. men det är fan lika bra. för ingen kan säga åt mig vad jag skall säga o göra eller inte.
nej, nu vill jag inte vara hemma. ta mig bara till någon annans värld för en stund. jag vill till viktoria. jag behöver träffa henne. ÅH VAD LESS JAG ÄR. alla kan skita ner sig. jag hatar det här, jag orkar bara inte helt enkelt. fuck it.
det ända som är bra ul helt enkelt. MEN VEM FAN BRYR SIG.
k. jag är arg.
jag har ingen jävla aning om vad jag skall skriva, men jag skriver fan ändå vad jag vill.
nu skall jag bort.




jag vill bara bli glad igen helt enkelt.
men det kanske är så jävla svårt att förstå.


josefinnilsson,
somliga män, blir aldrig hjältar.
somliga hjältar, blir aldrig män.
somliga män, ger sig av för att aldrig någonsin mer komma tillbaka.